Linnéa Sennerholt

Varför inte? säger jag och räddar finnsituationen med en fakemouche.

Tror ni inte när jag har lovat er tjusiga bilder från gårdagskvällen att mitt minneskort bestämmer sig för att gå sönder? Och då inte i form av att de behöver omformateras eller så, utan rent fysiskt. En plastbit har på något mirakulöst vis lossnat och lämnat ett gapande hål i det pyttelilla kortet som av självt då har hamnat i skrivskyddat läge. Självklart var även mitt andra minneskort i hemmet ute på Värmdö och omöjligt att nå. Frustrationen!

Ja, så jag fick helt enkelt leka instagramnörd och bara plåta kvalitetsbristande bilder med mobilen. Men men, man taget vad man haver så att säga.

Här ovan har ni Alice iaf efter att jag hade sminkat och klätt färdigt. Egentligen hade jag tänkt styla hennes hår (och mitt för den delen) i en milshög frisyr men tiden fanns inte riktigt till så jag sparar det till bildidéen jag tänker fotografera nästa vecka (kan berätta mer om den lite senare).

Idag är det jobb och The Strindberg Project som står på schemat. Det sistnämnda är en föreställning på Dansens Hus som spelas av mina älskade favoriter i Cullbergbaletten och har skapatsi samarbete mellan dansarna och koreografen Tilman O'Donnel. Ni kan läsa mer om själva föreställningen här.

Trots att jag är oerhört exalterad över att återigen få sitta i stolarna på Dansens Hus och avnjuta något som jag älskar innerligt mycket är jag rädd för att en del av mig kommer att implodera till något tomt och ödsligt. Jag vet att det finns en risk att saknaden efter att utöva dans kommer att gripa tag i mig, kväva mig och tillslut få mig att tappa fattningen totalt där jag sitter bland åskådarna i mörkret. Om jag ska vara ärlig så skrämmer det mig lite. Dansen har ju varit mitt liv i så många år och jag förstår nästan inte mig själv när jag klippte av det livet plötsligt. Jag har faktiskt inte den blekaste aning om det var någonting bra eller inte.

Hmm. Vad förvirrad jag gör mig själv nu. Lika bra att sluta skriva och fokusera på annat innan jag leder ut mig alldeles för långt på krångliga tankevägar utan slut.

Hoppas att ni får en fin lördag i alla fall!

Snart är jag färdig med min make för kvällen, bara svarta läppar och lite andra detaljer som saknas!

Bild från igår innan jag stack hemifrån för att fira fina Lu.

Hoppas ni har sovit gott och vaknar pigga, glada och förväntansfulla inför den ljuvliga vårdagen!

Jag tänker inleda den här eminenta torsdagen med kaffe och lite arbetsprovspyssel så vi hörs helt enkelt lite senare.

Puss

Har promenerat på Djurgården hela dagen med Anna och har precis svängt förbi hemma en snabbis för lunch och klädbyte innan det bär av till visning på Bukowski, födelsedagskalas och JC-event.

Kameran får självklart följa med!

Puss

Efter en mycket produktiv morgon innefattades en tidig morgonpromenad i snörusket, storstädning av sovrummet och badrummet samt garderobsrensning har jag nu slagit mig ner i vardagsrummet med en kopp te och skissblocket framför mig. Egentligen känner jag mig inte särskilt inspirerad just nu men det brukar komma när jag väl sätter igång och om inte är det ändå ett skönt sätt att vila hjärnan lite på.

I eftermiddag är ett gympass inplanerat (=döden för min, för nuläget, väldigt ovältranade kropp) och senare ikväll ska jag till Grand Central där en vän ska ha spelning. Det ska bli riktigt roligt!

Ja, det är väl läget just nu. Kommer väl antagligen uppdatera lite work in progress-bilder under dagen.

Hej så länge!

och en bra låt på det.

Jobbar ute i Barkarby på Acne Outlet i dag tillsammans med Stefan. Drar på jobbkläderna och smilbanden and off we go!

God morgon finisar. Här sitter jag i gosetröjan i soffan och ser solen lysa genom fönstret men jag är så fruktansvärt trött att jag håller på och velar huruvida jag ska försöka sova någon timme till eller inte. Jag vaknade 05.19 av en bröstoperationmardröm (hur konstigt?). Drömde att jag av någon underlig anledning hade opererat implantat och att stygnen hade spruckit efteråt och att det både var otroligt smärtsamt och blev jättefult. I ren panik var jag tvungen att kolla mina bröst och kände en sådan otrolig lättnad när jag insåg att det bara var en dröm (note to self: kolla aldrig, aldrig någonsin mer på plastikdoktor 90210).

Eftersom att jag inte kom i säng förrän någon gång efter midnatt igår skulle det vara bra om jag sov någon timme till även fast det tar emot otroligt mycket att lägga sig nu när vädret är så fantastiskt som det faktiskt är. Men det är nog ändå bäst.

Har en himla fin liten sak att visa er sedan när jag vaknar.

Puss så länge.

Nu sticker jag till jobbet i det fantastiska vädret (11 grader och solsken, hej vår jag älskar dig!).

Ha en finfin dag!

Färg. Väska. Milano.


Bilden är hämtad härifrån.

Foto av Jimmy Backius

Efter en mycket intensiv jobbdag med högt tempo tänker jag faktiskt inte göra annat än att ligga raklång i soffan framför tv:n med oändligt många tekoppar som sällskap. Kanske låter jag melodifestivalen agera kvällsunderhållning eller så tittar jag på något annat. Jag får se helt enkelt.

Vad ska ni göra den här lördagkvällen?

Puss

Hurra för alla människor som gör skillnad där ute! Hurra för alla som vågar stå upp för sig själva och människorna runtomkring sig! Hurra för alla de som kämpar för någonting, såväl det lilla som det stora. Hurra för jämställdhet och humanism. Hurra för internationella kvinnodagen!

Nerbäddad i soffan sitter jag just nu och skickar en hel del viktiga mail samtidigt som jag nostalgitrippar till tonerna av det här gamla albumet och njuter av solstrålarna som silar igenom de vita tunna gardinerna. Idag är jag ledig och ska alldeles strax göra iordning mig för att ta mig ut i det fina vädret för en promenad. Kameran, ritblocket, anteckningsboken och datorn får göra mig sällskap så att jag, när jag har hittat något mysigt litet café att slå mig ned på, kan arbeta med mina arbetsprover för Berghs.

Livet är allt bra härligt just nu!

Vad ska ni göra den här eminenta torsdagen?

Puss

Sitter just nu och redigerar bilder från dagen. Det kommer snart ska ni se.

Till min stora förtvivlan vaknade jag med golfbollsstora ögon, ett bultande huvud och en tokbrinnande hals imorse vilket har resulterat i att jag princip har sovit hela dagen. Har klivit upp lite då och då för vatten, toabesök och smsbeklaga mig lite till mannen som är på andra sidan jorden men annars har jag legat raklång, ihopkurad och snevriden i sängen eller soffan med slutna ögon.

Men efter att ha ätit lite middag och hinkat juice och vitaminbrus känner jag mig ganska mycket bättre. Däremot tänker jag nog faktiskt försöka sova för natten nu ändå (sömn ska ju vara den bästa medicinen). Kravet att vara frisk imorgon är ju ganska så stort. Tid för sjukdom finns liksom inte riktigt i mitt liv.

Pussåhej

här vill jag vara just nu.