Linnéa Sennerholt

Foto och redigering av mig.

Spelningen var helt magisk. Shpresa och Daniel är absolut några att hålla utkik efter i framtiden, ett skivkontrakt borde precis bara stå och lura runt hörnet!

Har filmat en hel del också som jag kommer att publicera så fort det är färdigredigerat.

Efter en lång jobbdag tog jag mig, tillsammans med min kära vän Dario, till Fotografiska för att närvara vid en välgörenhetstillställning kallad Let's talk HIV med syftet att både visa stöd åt de drabbade samt samla in pengar till arbetet att motarbeta sjukdomens spridning i Sverige och runtom i världen. Under kvällen auktionerades diverse skänkta konstverk ut till kvällens ändamål och det var en livad, mycket underhållande tillställning som lyckades locka mig och Dario att lägga bud på ett fantastiskt Lars Wallin-fotografi med tillhörande klänning men tyvärr klättrade priset lite väl högt. Men det kändes i alla fall bra att vara med och trissa upp priset en aning även verket fick hamna i någon annans händer.

Efter auktionen var det dags för karismatiska och alldeles otroligt gulliga Loreen att inträda scenen med sin hårresande pipa och närvaro. Och oj, vad bra hon låter live! Jag blev helt till mig! Fantastiskt snygg var hon också i outfiten hon införskaffade sig hos oss imorse på jobbet, minus skorna då som hon köpte av mig tidigare.

En himla, himla trevlig kväll och jag är jätteglad att fina Loreen föreslog att jag skulle komma förbi!

I tisdags firade en mysig liten skara människor älskade Arianas födelsedag med drinkar och vin på Obaren. Det var en himla trevlig liten tillställning och grattis igen finaste Ariana!

Spenderade gårdagskvällen hemma hos Anna och Kalle i deras mysiga lilla lägenhet. Mästerkocken Karl abonnerade köket till min och Annas glädje medan vi förberedda myssoffan och hade en liten snabbkurs i fotografi. Anna har fått låna en magisk Canon 7D från sin vän som vi inte kunde sluta pilla på. Jag förklarade lite grundläggande tekniker som det där med skärpedjup, slutartid, bländaröppning och så vidare.






Sedan var det middag. Kalle hade gjort världens godaste thaigryta som värmde bra efter den långa promenaden i regnrusket.


Det här är Hetty. Deras dammsugare som Anna fick av sin far när hon flyttade hemifrån. Hetty har även en man som heter Henry, så himla fint.


Vacker.

Sedan kollade vi på en Woody Allen-thriller, diskuterade Ranelid och såg "På spåret"-finalen innan det var dags för mig att ta mig hemåt. En väldigt fin lördagkväll med andra ord.

Igår fyllde Nora globalt myndig och det skulle självklart firas med middag, tårta, kaffe, soulmusik och presentöppning! Här kommer ett litet bildpotpurri av kvällen.




Värdparet. Nora och Felix.


Nora hade gjort världens tjusigaste rosa tårta. God var den också!








Här öppnar hon min och Sagas present tror jag. Hon fick en illrosa klänning med tight liv, bar rygg och vippigaste kjolen i prassligt polyester.




Alice och Saga.


Palle.

Himla mysig kväll var det och grattis fina Nora!

Igår arbetade jag ute i Barkarby hela dagen och slutade inte jobbet förrän efter åtta på kvällen, halv åtta skulle D'angelos extra konsert i Philadelphiakyrkan börja som min pappa varit så snäll att fixa biljetter till. I och med att jag jobbade sent trodde jag verkligen inte att jag skulle kunna gå men efter att pappa övertalat mig att ta en taxi insåg jag att det här inte var en chans att missa. Sagt och gjort, jag slängde mig i en taxi, bad honom köra så fort han bara kunde och höll tummarna för att jag skulle hinna. Pappa uppdaterade mig kontinuerligt, konserten hade inte börjat riktigt ännu: "bandet väntar på dig". Ja, det var pappas teori i alla fall.

När jag kom fram sprang jag sista metrarna och det var lugnt! Jag hann!


Där inne var ljusen igång.


Vi placerade oss mitt emot scenen på andra läktaren bakom ljudkillen. Kändes bra.




Sedan kom bandet och förjammade lite. Så himla pepp!


Taket var fint det med.




D'angelo ville inte riktigt dyka upp än så medan passade jag på att plåta ljusbordet. Det ser ju så pillvänligt ut med alla spakar och lysande lampor.


Och plötsligt var han bara där! Och sheisse vilken kväll! Jag stod inte stilla en sekund, vi dansade, dansade och dansade där uppe mellan bänkraderna. Alla i publiken var helt exalterade, gamla som unga och gemenskapen mellan bandet och publiken var fantastisk.


Han fick komma upp två gånger extra på scenen för att publiken inte ville att de skulle sluta. Det här var helt klart en av mina bästa upplevelser! Åh.

Sedan var det bara att peppad åka hem och glida vidare på D'angelos funk-moln!

Efter jobbet hade jag dejt med den här fina personen och vad som skulle ha varit en kortis blev pizzamiddag och kaffe på Paus till sent för att vara jobbdag imorgon (och jag som skulle börja gå och lägga mig tidigt igen = dålig karaktär). Men vi hade himla trevligt!

Förövrigt tycker jag så väldans mycket om den här bilden på Stina. Den får mig att längta efter våren ännu lite mer. Jag upptäckte även att mitt busskort går ut 6 maj och eftersom att det är ett 90 dagars kort så känns det inte alltför långt bort med sommar! Om 80någonting dagar är det maj, förstår ni? Varmt, tussilagos, ljust och vårklädesväder. Dessutom kanske en viss person alldeles snart kommer hem då, åh. Den här vintern ska vi nog överleva ska ni se.

Puss och sov så gott.

Kom på att jag totalt har glömt er att visa bilder från andra halvan av nyårsfirandet (skäms!) men här kommer det i alla fall!


Efter att ha varit på Teater Giljotin åkte jag ju till Le Bar Rouge för att fira med den här peppade filuren och Saga och Nora. Jag kom till baren 8 minuter i tolv. Fick svepa en fruktig shot och sedan skynda ut igen på skeppsbron för att titta på fyrverkerier och skrika "gott nytt år".


Men innan dess skulle det tas nyårsbild, det blev bara en faktiskt och det på Stina. Hon vill att 2012 ska fyllas med bubbel och fotografering. Låter inte helt fel tycker jag!


På skeppsbron var vi minst sagt inte ensamma. Det var peppade människor överallt!


Inne på Le Bar Rouge fick vi tillhörande nyårsattiraljer innan vi skyndade ut. Ni vet, tutor och minipoppers och sådant där kul! (Stinas bild).


Skuuumpa! Tolvslaget närmade sig. Dags att korka upp flaskan. Nora var otroligt pepp som ni ser.


Saga var också exalterad men tycktes mest se ut som jungfru Maria på alla bilder. Fin är hon i alla fall!


Nedräkning! Bara några sekunder kvar nu. (Stinas bild)


Och så small det, och hela himlen glittrade, folk ropönskade varandra ett gott nytt år, smällare smälldes, champangeflaskor poppades och det sprutade konfetti lite överallt. Precis som ett nyårsfirande ska vara. (Stinas bild)


Efter att ha svept champangeflaskan begav vi oss tillbaks in på Bar Rouge där vi drack drinkar som liknade bröst, mer skumpa, absinth och annat gott. Där spenderade resten av natten och firade in det nya året på bästa tänkbara sätt.

Häromkvällen mötte jag upp några vänner på den australiensiska, irländska, skottska (?) puben Bagpipers Inn precis nedanför mig här i Vasastan. Alla som arbetar där pratar engelska och vi diskuterade huruvida de var enbart engelsktalande eller om de bara gjorde det för stämningens skull (de verkade faktiskt förstå när vi tilltalade dem på svenska) men vi kom aldrig riktigt fram till något. Trevligt var det i alla fall och ölen var tydligen god. Jag tyckte mest om pubatmosfären med hyllorna med prydligt uppställda rader av spritflaskor, den mörka träiga inredningen och de tjusiga ölkranarna eftersom att jag inte är så mycket av en öldrickare själv.

I alla fall, såhär såg lite av kvällen ut innan jag fick alldeles för ont i magen och gick hem för att sova.

Jag hade mitt livs bästa nyårsfirande det här årsskiftet. Egentligen var jag helt opepp på att fira nyår den här gången vilket är väldigt olikt mig, men det kanske egentligen var det som gjorde att jag hade det så fruktansvärt bra. Kvällen började med en liten opretentiös, men väldigt god, middag hemma hos Katjas syster Maja tillsammans med Katja, Maja (såklart) och Katjas Peter. Jag skyndade dit direkt efter att jag hade stängt igen fina butiken och firade i vardagssmink och ofixat hår, men det gjorde faktiskt ingenting, även fast jag brukar gilla att spexa till det lite vid sådana här tillfällen.

Hos Maja åt vi som sagt och drack en hel del bubbel. Katja gjorde sig fin och Peter var extra tjusig i egenknuten fluga. Tyvärr fick kameran ligga kvar i väskan under middagen så jag tycker vi hoppar direkt till kvällens stopp nummer två!


Efter att vi ätit och var mycket nöjda och glada begav vi oss till Teater Giljotin på St Eriksplan. Vi skulle nämligen på en liten nyårsfesttillställning och det var så himla flott! Det var bord uppdukat mitt på scenen och blåa lampor som lyste upp de vita väggarna och alla hade tagit med sig en massa god mat. Vi kom lagom till efterrätten och fick varsin Panacotta, som förövrigt var helt ljuvlig, i handen när vi kom in.


Katja och Peter.


Jag fick också vara med lite på bild även fast det var jag som höll i kameran mest.


Det dansades och dracks lite mera bubbel. Jag, Elina och Katja vill ha en ordentlig fest här någon gång. Det vore fantastiskt!






Det blev en ganska kort visit för mig på Teater Giljotin även fast det var hur trevligt som helst. Berättar mer sedan i nyårsinlägget nummer två.

Nu ska jag kika på film en stund och dricka te. Ska nog måla naglarna eftersom att jag vill vara lite fin imorgon. Det är ju trots allt min tur att fylla 20 då.

Puss

Igår var jag på luciakonsert i Globen med Adolf Fredriks musikklasser och kammarkör. Det var riktigt, riktigt mysigt och så här såg det ut ungefär.

Kom precis hem från Hornstulls Strand där vi sedan 10-tiden har filmat Augusts skolprojekt med ett gäng ungdomar. Jag skulle komma dit som statistansvarig men fick även ta plats som klappare (den som säger vilken scen det är vinkel och tagning, och klappar ihop den vita skylten som finns med på alla bloopers på film, fast då säger de alltid "action" och det gjorde inte jag) och skådespelerska, eller snarare statist dåra, men i alla fall! Det var riktigt kul och resultatet ser ut att bli lika fint det med! Att vi sedan hade den gulligaste vakten jag har träffat på väldigt länge gjorde ju saken ännu bättre.

Men nu är jag riktigt trött efter en mycket lång dag och det ska bli väldigt skönt att sova. God natt fina ni.





Förresten, så här lockigt är mitt hår egentligen, ni får ju nästan alltid bara se det platt så tänkte att ni skulle få er en liten titt på mitt lockiga kalufs som jag har traskat runt i idag.

Igår var det ju dags för min älskade lillebror att fylla vuxet och det var ju självklart ett måste att fira, vilket vi gjorde, länge och väl på Nobis hotels restaurang Caina.



Det första vi var tvungna att göra efter att ha "hej-vad-härligt-och-se-dig-kramat" alla medverkade var att beställa in en flaska fint italienskt mousserande, vilket vi förövrigt fick höra var det italienska svaret på champange, och grattisskåla. Om det smakade bra? Oh ja!


Ca'del Bosco heter den ifall ni undrar.


Lite menykik blev det allt och vår servitris föreslog att hon skulle plocka ihop antipasti och primi så kunde vi bara fokusera på varmrätten. Det tyckte vi lät alldeles utmärkt så det gjorde vi! Jag ville egentligen ha vaktel med rotfrukter och tryffelsky men då den tillagades med grädde på något vis fick jag helt enkelt ta något annat, så det blev gnocchi med riktig italiensk tomatsås. Inte helt fel det heller!


Felix tittade också länge och noga. När alla hade bestämt sig och beställt sina maträtter börjades det sakta men säkert öppnas lite presenter då det kliade i alla nyfikna fingrar.


Isaac fick en hel del litteratur och bland annat en bok om herrklädstilar med urtjusiga Cary Grant på framsidan. Den ville alla bläddra i samtidigt och det oo:ades och aah:ades över det vackra kläderna och stiliga karlarna.


Sedan kom förrätten och alla hungriga magar högg in på charkbrickan...


...och pastan...


..förutom jag som åt ruccola- och tomatsallad med massa olivolja, nam nam.


Risotto fick vi också, med svamp och parmesanskum.


Mamma.


Efter att alla hade stillat sin hunger litegrann med förrätten tyckte jag att Isaac skulle öppna min present så det gjorde han. Jag hade köpt honom ett par svarta lädersneakers med snakeskin-detaljer från Acne som jag hade slagit in med ekbrunt papper.


Vi satt kvar på Nobis till efter tolv på natten, drack vin, skrattade högst i hela restaurangen och diskuterade alltifrån barnafödande till wordfeud innan vi tillsist insåg att det kanske var dags att bege oss hemåt eftersom att alla unga skulle jobba dagen efter.

Det var allt för den kvällen och just nu är bror ute och busar sin första natt som 18-åring. Jag hoppas han har riktigt roligt!

I oktober arrangeras varje år en nattkulturfestival i Paris som heter Nuit Blanche. Det här året var den lördagen den 1a under tiden jag var där och det var ju så himla bra! Självklart skulle vi gå dit! Festivalen börjar vid 10-tiden på kvällen och fortsätter fram till sju på morgonen i form av olika slags konstinstallationer, performences och utställningar runtom i Paris. Även muséerna är öppna vilket är strålande bara det och själva stämningen ute är väldigt festlig också och det är ju aldrig fel det heller!


Vi bestämde oss för att hålla till i vår favoritdel, Marais. Tydligen var vi verkligen inte ensamma om det heller.


För det var absurt mycket folk som ni kan se. Jag och Vilma hade tänkt gå och se en konstinstallation med namnet Purple Rain som verkade väldigt spännande men kön var över 500 meter lång så vi bestämde oss för att vänta in två vänner och gå till en bar istället.


Vi satte oss på en mindre tvärgata och väntade. Vilma var glad och taggad inför kvällen även fast vi knappt hade sovit något natten innan.


Passade på att ta en outfitbild. Jag hade nya jeansjackan till ära och var mycket gladare än vad jag ser ut att vara på bilden.




Hey you.


Tillslut kom Madde och Hanna och vi gick vidare till en bar i närheten med plastdukar på borden. Vi beställde in vitt vin och pratade om hur himlans fint det är att vara i Paris medan stället fylldes med fler och fler människor.


Hanna och Vilma.


Tiden tickade på och plötsligt var det lika trångt i baren som ute på gatan och vi socialiserade oss med ett gäng killar som alla visade sig vara kockar som arbetar i Paris men med helt olika nationaliteter. Ett internationellt potpurri helt enkelt! Australiensaren James föreslog att vi skulle dra vidare till hans restaurang och dricka vin vilket vi tyckte var en alldeles ypperlig idé, så det gjorde vi!


Här är James.


Och resten av gänget (nästan).


Vi placerade oss i James lägenhet som låg våningen ovanför restaurangen.


Vinflaskor tömdes ganska snabbt och jag fick äntligen prova sparkling red wine som var alldeles fantastiskt gott!


Bästa <3.


Madde och Hanna.

Spenderade natten tokdansandes till mina vänner i MILKs tyngsta electro-house-beats på Debaser Medis. Det var grymt!

Spenderade eftermiddagen hemma hos Nora som ville ha sällskap medan hon fixade med lite vuxensaker - registrering av arbetstider, visakortsaktivering och sådant där viktigt som måste göras ibland. Alice och jag agerade utmärkt sällskap genom att dricka te och prata om filmbloopers, som scener i historiska filmer där converse kan skymtas under en stor vit 1800-tals klänning exempelvis, medan Nora fixade med sitt.


När klockan blev efter sex så beslutade vi oss för att stanna på middag. Efter att ha letat efter inspiration på recept.nu bestämde vi oss för att laga chili sin carne men först behövde vi gå och handla, så det gjorde vi.


Zucchini bland annat.


I grytan med allt annat gott! Vi valde röd paprika, gullök, vitlök, zucchini och champinjoner utöver bönorna och de krossade tomaterna. Det som är så bra med Chili sin carne är att man egentligen kan ha i precis vad som helst!


Mumma.


et Voilà! Snabbt och mycket gott!

Förra onsdagen skulle tjejgänget träffas allihopa för att säga hejdå till bästa Vilma som skulle ta sina saker och flytta till Paris dagen efter. Jag föreslog att vi skulle gå till förträffligt fina och franska Le Bar Rouge i Gamla Stan och så blev det.


De har de tjusigaste röda sammetsmenyerna på franskt vis som jag tycker så väldigt mycket om.


Där inne ser det ungefär ut som någon scen plockat ur filmen Moulin Rouge. Det är röd sammet, gulddetaljer och fransar överallt.




Nora och Stina. Nora hade förövrigt på sig sina nya röda träskor och var nog lite extra glad för det även om anledningen till att vi träffades var ganska så sorglig.


Släckte törsten med en mycket god, om än lite lite för söt, cider. Jag blir alltid glad när man får det i vinglas och massvis med is.



Vilma som numer är Parisbo!


Freddy kom förbi och gav Vilma en Parisanteckningsbok från Moleskine.


Den ville självklart alla bläddra i, speciellt eftersom att vi alla både älskar anteckningsböcker och Paris.


När Stina inte fick pilla på anteckningsboken började hon sina origamikonster med pappersservetterna. Här är en båt som vi sedan fyllde med dricks. Jag tror vår bartender gillade båtkonceptet för han verkade minst sagt glad över Stinas vikkonst. När allt var betalat var det dags att säga hejdå och vi bestämde oss för att från och med den kvällen skulle det här stället bli vårt nya stammisställe.

Jag tror ingen riktigt förstod att Vilma skulle åka bort påriktigt dagen efter och därför blev avskedet inte så dramatiskt. Det känns så himla konstigt att min bästa vän, som jag har umgåtts med mer eller mindre varje dag i tre års tid, helt plötsligt försvinner iväg långt långt borta i flera månaders tid. Det är tur att Skype finns och att flygbiljetterna är billiga. Jag tackar ju aldrig nej för att åka till Paris!

Jag vet att bloggen har ekat tom de senaste dagarna men jag har inte funnit någon inspiration eller lust att ägna mig åt cybervärlden till följd av diverse saker. Vilma, min allra bästa person och andra halva, har lämnat mig i Sverige, tagit sitt pick och pack och flyttat många tusen mil ifrån mig till baguetternas huvudstad där hon ska dansa och plugga på Sorbonne. Trots att jag misstänker att jag inte riktigt har förstått att hon verkligen har flyttat tror jag att den utmattning jag har upplevt de senaste dagarna troligen åsamkats av ett mycket dämpat inre känslomässigt kaos. Därför har jag inte riktigt haft orken att engagera mig i bloggen, tyvärr, men ni förstår säkert.

Under min frånvaro har jag i alla fall samlat på mig lite olika typer av inlägg som jag ska visa er. De handlar bland annat om häftiga dubbelexponeringar och om kvällen vi sa hejdå till Vilma men också om tjusiga skor och framtida reseplaner, men det tar vi en annan dag för nu ska jag krypa i säng.

Puss på er och sov så gott!

I går var jag på den första av två kvällar i Vitabergsparken där Superjam gick av stapeln. Det var strålande sol och massvis med människor, 4500 fick jag reda på senare. Häftigt va?



Jag var där med Alice, hennes mamma Åsa och farbror som jag tyvärr inte minns namnet på. Trevlig var han i alla fall. Alice hade tjusiga röda naglar kvällen till ära.


Den obligatoriska godisremmen.


Plåta, plåta. Över oss flög ett flygplan med ett alldeles förträffligt budskap efter sig som vi försökte fånga på bild ett flertal gånger men upptäckte nästan alltid planet försent men tillslut lyckades jag!


"Graffiti can't be stopped". Passade fint in i sammanhanget och gjorde sig riktigt bra mot det vita molnet.


Plötsligt presenteras ett nygift par på scenen och de får inleda kvällen med en bröllopsdans. Hela publiken mjuknade och vi hörde små kärleksfullt drömska suckar runtomkring oss. Verkligen jättefint!


Sedan fortsatte det med massvis av dans. Så himla bra!


Yared.




Här har vi "Baby Bang". Han fick mig att ligga dubbelvikt av skratt under Power to the people-battlen som går ut på att personer från publiken fick välja musik de skulle dansa till. Här dansar han till en Bollywoodlåt och det var så himla roligt!




Kvällen i Vitan avslutades med soul train för alla danssugna men festen fortsatte sedan på Debaser medis. Jag tog mig dock hem till Alice, kikade lite på midnattsloppet och begav mig sedan till Stuvsta på hemmafest som slutade med att öva olika häftiga salsalyft i trädgården, men det är en annan historia.