Linnéa Sennerholt

Idag är det exakt en månad kvar tills jag fyller den mycket eminenta, men något skrämmande, åldern 20 och därför tycker jag vi ska kika igenom lite vad som har hänt under mitt sista år som tonåring.


Ända sedan jag var liten har vi firat min födelsedag riktigt stort vartannat år vilket jag tycker är en riktigt bra tradition, och eftersom att jag firade min artonde födelsedag med pompa och ståt nöjde jag mig fint med ett litet mindre kalas detta år. Inspirerade från mamsens och min lilla London-resa i mellandagarna firade vi i engelsk anda med afternoon tea. Vi bjöd på scones, clotted cream, marmelad, lemoncurd, macarons, te och kaffe. Riktigt mysigt må jag säga.


Senare på kvällen besökte vi Urban Deli där Oskar Linnros kom och satte sig i baren. Stina blev helt starstruck och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Vi tjöt av skratt och jag minns att hela restaurangen nog tyckte att vi var lite väl högljudda, men roligt hade vi! Urban Deli kan jag nog säga har blivit ett av årets stammisställen.



Vi började vårterminen i skolan med att åka hela dansklassen till Helsingfors för att spela vår föreställning och hälsa på Helsinki Dance Company och Kenneth Kvarnström (!!!!). På båtresan dit gick det minst sagt vilt till och när vi inte dansade med alla fyrtioplusare eller tittade på sexistiskt skrämmande dansshower satt vi i hytterna runda om fötterna och pratade om allvarligheter vilket varvades med hysteriska fnitterattacker. Väl i Helsinki fick vi vara med på morgonklass med Helsinki Dance Company och sedan titta på deras repetitioner. Det var MAGISKT. Ojojoj. Kenneth är min största idol, någonsin, wow. Vi gick också förbi Kiasman och tittade på konst. De hade en fågelinstallation nästan allra högst upp. Jag tyckte det var väldigt sorgligt att se fåglarna i så små burar, det gjorde ont i hjärtat. Men annars var Kiasma väldigt imponerande!


Under första halvan av året bar jag den här bedårande blusen som jag köpte i London mest hela tiden. Jag var helt förälskad i ryggen och kände mig så himlans fin i den. Jag har inte använt den på väldigt länge men det kanske skulle vara någonting att plocka fram igen.


Jag och Vilma blev inbjudna till The Studio för att bli stylade och fotograferade. Även fast vi lika gärna kunde ha plåtat sådana bilder själva och att jag i efterhand tycker att det var en ganska onödig utgift så hade vi väldigt roligt - och det är ju viktigast!



Jag har alltid haft ett ganska stort intresse för fotografi under hela min uppväxt men började inte komma igång och plåta ordentligt själv förrän pappa överraskade mig med min bebis (Canon Eos 550D), efter att vi hade haft premiär för vår slutproduktionsföreställning med klassen. Under året har jag tagit mig tid till tre plåtningar i studion (vad lite det låter, nästa år ska det minsann bli mer!). Första gången plåtade jag Vilma, sedan Nora och Alice och slutligen Stina och Saga. Nu i efterhand inser jag verkligen hur mycket bättre jag har blivit med kameran. Det är kul att kunna se en utveckling!



Förutom att fotografera en massa har jag varit en mycket trogen besökare på Fotografiska (har i snitt sett varje utställning minst två gånger). Var på några öppningar, för bland annat Northern Women in Chanel och modefotografiutställningen. En av mina favoriter var dock Sarah Moons 12345 vars premiäröppning jag tyvärr missade på grund av min dumma magkatarr, men jag gick och såg den tre gånger efter det så att det skulle kännas lite bättre. Tvingade även pappa att grundligt berätta om hur det var att träffa självaste Sarah Moon också.


Ett annat museum som jag har hängt en hel del på även om det är en bråkdel av mina besök på Fotografiska är ju självklart Moderna Museet. Ett mycket bra ställe minsann. Gjorde ganska många besök där i somras minns jag, framför allt med fina Katja.


Kollade på vackra kläder på Stockholm Fashion Week gjorde jag också. Ida Sjöstedt, Nakkna, Noir & Blanc, Carin Wester, Diana Orving, Whyred och TLF stod på listan. Åh så inspirerande det var.


Under hela våren fylldes min kalender vecka efter vecka med studentskivor av alla dess slag (utöver ton av plugg såklart som nästan tog död på mig). På min egen skiva kom jag och Vilma som fabolösa utomjordingar. Temat var ju "Dagen innan Apokalypsen" och vi skulle föreställa jordens förstörare, mycket kreativt tyckte vi!


Jag och bästa tjejerna försvann några dagar ut till Noras landställe i några dagar bara för att umgås. Vi drack cosmos mitt på dagen, vin på kvällen, åt god mat, åkte lite båt, promenerade, spelade spel, pratade relationer, sex och om annat roligt. Liknande små miniresor hände några fler gånger också, vi var ju på Sagas landställe också, som ni kanske minns? Just de stunderna har varit bland det bästa det här året. Jag älskar mina tjejor.



När min bror kom hem efter att ha bott långt långt bort i USA i ett års tid gick jag och gjorde min första tatuering. Isaac visste inte vad vi skulle göra så jag lurade med honom till tatueringsstudion och så fick hans namn bli förevigat på min arm. Det gjorde inte alls ont att tatuera sig faktiskt. Bara så att ni vet.


Sedan kom självaste dagen med stort D, studentdagen. Den börjades traditionellt med champangefrukost och fotografering och fortlöpte sedan med diverse tillställningar - utdelning av betyg och sådant. Hela dagen skulle kunna liknas med en blandning av obotlig emotionell berg- och dalbana med ett potpurri av diverse hyperdroger och helt plötsligt hade vi sprungit ut ur portarna, haft studenmottagning, gråtit, skrattat, festat vidare på slutskivan, kommit hem och vaknat upp morgonen efter utan att riktigt förstå vad som hade hänt. Men kul var det allt!


Ganska direkt efter studenten, eller mer exakt två dagar efter, åkte jag och familjen till Italien på semester i tio dagar. Vi spenderade några dagar i mäktiga Rom innan vi hyrde en bil och äventyrade genom Amalfikusten som verkligen är sådär vykortsvackert som man vill att det ska vara.


Under sommaren jobbade jag en hel del i cafét på papis studio. Panikade över att jag inte hade något annat jobb gjorde jag också. Sedan helt plötsligt ramlade alla möjliga jobb in och jag fick istället svårt att få ihop det. Tänk så det kan gå!


I august fyllde Stina 19 och vi överraskade henne med ett litet kalas i Vitan där Saga hade pyntat lusthuset jättefint.



Jag var på Superjam i Vitabergsparken tillsammans med lite vänner och tittade på massa bra dans. Det är alltid lika inspirerande och lustfyllt! Passade på att låna Alice teleobjektiv när vi var där så att jag kunde knäppa lite närbilder även fast vi satt så långt bort.



Sommarnätterna spenderade vi främst på Trädgården som verkligen är bästa sommarklubben. Vi träffade massa spännande människor, åt vegoburgare mitt i natten, dansade under bar himmel och bara njöt av livet. Oj så fint det var.



Jag åkte och hälsade på Vilma som flyttade till Paris i augusti för att plugga franska på Sorbonne. Jag var där i sex dagar och det var magiskt. Vi träffade så mycket häftiga människor, dansade hela nätterna, fick pröva ett flertal mycket spännande exotiska drinkar, drack kaffe och plåtade varje dag. Som med alla sådana här resor gick den alldeles för fort och det var riktigt jobbigt att åka hem.


I Oktober fick jag mitt drömjobb och jag trivs så himla bra. Det går inte riktigt att beskriva hur mycket jag älskar mitt jobb. Bästa känslan faktiskt och det är där jag är nu. Finns egentligen massa mer att berätta men det här inlägget blir så väldigt långt att vi nästan får ta det i ett annat inlägg.

I början av året (det måste ha varit dagarna runt min födelsedag) skrev jag en fin liten övergripande lista på vad jag skulle vilja få ut av 2011, vad jag ville ha upplevt och åstadkommit. När jag tittar på den listan i dag förstår jag hur mycket jag har vuxit under det här året, hur mycket mina värderingar trots allt har förändrats och hur hur livet verkligen tar sina egna svängar om man inte krampaktigt håller vid sina planer. Och där jag är nu, trivs jag så himla bra. Man måste inte kasta sig ut och ta sig an världen på en gång. Det händer ändå så pass mycket hela tiden.

Med de orden och den reflektionen ska jag ta en lång promenad och sedan göra iordning mig för kvällens festligheter. Att leva här och nu är ju faktiskt det enda vettiga egentligen.

Puss på er.