Linnéa Sennerholt

Redan från början var jag skeptisk mot en amerikansk readaption av Män som hatar kvinnor (i amerikansk tappning The girl with the dragon tattoo), magkänslan sade mig att det inte kan gå annat än fel men jag lät inte detta hindra mig från att se den utan spenderade 2 timmar och 40 minuter i biomörkret igår kväll på Skandia.

Det första som sker är att det schmackas igång en välanimerad textinledning med pampig musik och en otrolig visuell magi (jag lovar att den var mer påkostad än hela den svenska långfilmen). Men trots den otroligt snygga vinjetten kunde jag inte låta bli att uppleva situationen lite olustig. Vinjetten gick ju inte direkt ihop med tonaliteten i filmen utan upplevdes bara som en häftig grej vilken de hade slängt in för att imponera på publiken. Men, jag skulle ljuga om jag sa att jag ogillade den helt och trots min skepticism försökte jag hålla mig positiv till det som komma skall.

Filmen satte igång och på en gång blev allt väldigt underligt. Kort och gott kändes det som att jag satt och såg precis samma film som den svenska men på knagglig svengelska. Om det nu bestäms att det ska göras en readaption av en film vilken inkluderar språkskifte tycker jag att man likväl kan göra det fullt ut, annars blir det bara konstigt. Vissa kommentarer, löpsedlar och namn var på svenska. De försökte även behålla det svenska uttalet på karaktärernas namn vilket fallerade totalt, att höra Daniel Craig presentera sig som "Mikael Blomkvist" på svenska fast med ett runt amerikanskt uttal var bara skrattretande.

Sedan tycker jag även att det svenska karaktärsarbetat var mycket mer tilltalande och rättvist för originalhistorien än den amerikanska. Peter Habers gestaltning av hänsynslösa "Martin" var mer genomarbetad än Stellan Skarsgårds. Även Salanders sadistiske förmyndare saknade trovärdighet och upplevdes bara som en stor övergödd nallebjörn. Han nådde inte alls upp till den obehagsgrad som den svenska skådespelaren lyckades med. Noomi Rapace rollprestation som "Lisbeth Salander" tycker jag även överglänste Rooney Maras. Den enda som jag tycker kunde konkurrera skådespelarmässigt med de svenska skådespelarna var Daniel Craig som jag tycker passade in bättre på min idé av "Mikael Blomkvist" än vad Michael Nyqvist gjorde. Men det kan självklart också ha och göra med att jag inte är direkt överförtjust i Michael Nyqvist som skådespelare generellt.

Visst, det var en snygg film och ja, om jag inte hade läst böckerna eller sett den svenska versionen hade jag nog tänkt i andra banor, men jag kan inte ignorera det faktum att filmen kändes som en ogenomarbetad kopia av originalet. Det är tråkigt att säga så men i grund och botten hade jag en förutspåelse om att det skulle bli såhär. Dock kunde jag inte för en sekund tro att de skulle försöka anamma svenskan i språket och jag måste nog säga att det var den största orsaken till att filmens värde sjönk så pass drastiskt för mig som det gjorde. Nej, jag tycker faktiskt de likväl kunde ha skippat bekostnaden av att göra en amerikansk version och iställt slängt dit engelsk undertext till den svenska versionen istället och nöjt sig med det.

Är det någon annan av er som har sett filmen som tänker likadant eller upplever något annat? Ni får gärna dela med er!