Linnéa Sennerholt

Jag har bestämt mig för att åter börja skriva på svenska igen trots att min första tanke var att hålla mig till engelskan i den här bloggen. Anledningen till denna förändring är helt enkelt att jag saknar att skriva på mitt modersmål. Trots att jag är väldigt, vad ska man säga, internationellt lagd och mycket positiv till globalisering så är jag egentligen också patriotisk när det kommer till det svenska språket vilket har frammanats än mer tydligt sedan jag överlät mig till det engelska språket i det som är mitt alldeles egna. Oberoende av att jag känner mig tämligen bekväm i det engelska språket i de allra flesta situationer kunde jag inte undvika att uppleva någon slags gnagande känsla av att vara missanpassad, det var inte jag till hundra procent i den här bloggen. Vilket är just det jag vill att det ska vara. Sedan kändes det som att jag gick miste om den språkliga lekfullheten som finns i det svenska språket vilket tyngde ner mig.

Det är just av dem anledningarna som jag har radat upp här ovan vilka förklarar den framtidsoföränderliga förändringen som sker just här och nu i det här inlägget på den här bloggen. Engelskan omvandlas till svenska och jag ger er hela mig.