Linnéa Sennerholt

I dag var min tredje lediga dag från jobbet och ett tristesskli hade redan etablerats i min kropp så jag kände att det var dags att klia tillbaka efter att inte ha gjort någonting i två dagar. Detta inleddes med en fika tillsammans med finaste Minda på stammisstället Mellqvists och vi pratade om hur fort det har gått sedan studenten och att tiden ihärdigt verkar accellerera snabbare ocn snabbare men också om hur bra allting är precis just nu.


När vi var färdigfikade och hade kramats hejdå åkte jag till t-centralen för att ta mig ner till det blåa där jag så sällan är.


Jag skulle nämligen hoppa på tåget som går mot Kungsträdgården eftersom att det var närmaste stationen till min slutdestination.


Kungsträdgårdens tunnelbana ser ut lite att vara hämtad från Alice i Underlandet med schackrutsgolvet och valvbågarna. Egentligen är det synd att jag åker blåa linjen så sällan för den har utan tvekan de finaste stationerna i Stockholm.


Schackrutsgolv alltså, åh.


Såhär vacker var himlen när jag kom upp ur tunnelbanan. Den såg ut som en målning hämtad från självaste William Turners bildsamling vilket passade himlans bra till eftermiddagens ändamål.








Så småningom började jag frysa där jag stod vid vattnet med kameran riktad upp i himlen och bestämde mig för att promenera vidare. Över skeppsholmsbron skulle jag!


Jag skulle ju nämligen hit, till Moderna Museet, för att titta på den aktuella utställningen med Monet, Turner och Twombly för att insupa inspiration och njuta av vacker konst.





Ja, det var den dagen. Inspirationsboostad, glädjefylld och tokig går jag vidare och ser fram emot morgondagen.

Puss