Linnéa Sennerholt

De senaste två dagarna (jag tror att det var två dagar vi hördes sedan sist va?) har varit himla fina och innehållit det allra bästa - sommarvärme, härliga vänner, modevisning, hångel, gräsmattehäng och hårresande podcast-diskussioner. Och lite såhär såg det ungefär ut: 

Patric och jag myste i Humlan en eftermiddag med varsin bok och P var överlycklig över sitt nya bibioteksfynd. Så pass att det till och med blev lite högläsning från en krönika om espresso. Himla bra var den och bästa killen har jag också. Just precis då, när vi låg där i Humlan med solen som gassade på våra bara axlar och Patrics röst som citerade Jan Gradvalls smakfulla ord kunde jag inte annat än känna mig som jordens lyckligaste person. 

Den där somriga stämningen fortsatte när Anna för första gången i år slängde av sig skorna och traskade barfota på asfalten mellan körsbärsträden vid Luma mitt i natten utan att frysa. En gladare Anna har jag nog aldrig sett förut.  




Minns ni att jag nämnde att jag så hemskt gärna önskade att vi skulle få in starprinttopparna och klänningarna i beige? Överexalterad som jag blev upptäckte jag idag att min önskan minsann har slagit in! Tjoho! Så jäkla fint och ett måste i min garderob faktiskt. Åh. 




När jag letade där bland lådorna hamnade mina fingrar på fina Andy men med mockatoffsar istället för skinn. Ihh. Satt som gjutna på mina fossingar och sjukligt fina är det ju så de fick genast hamna på min shoppinglista. Kommer ruinera mig själv som vanligt, men kan faktiskt inte låta bli. 


Nu ska jag bestämma vilka skor som ska få pryda fossingarna idag och sen bege mig ut på stan. Tänker nog slå mig ner någonstans och redigera lite bilder från Beckmansvisningen som jag gick på i tisdags. Visar er sen.

puss på er!