Linnéa Sennerholt

God morgon! Vaknade av mig själv helt utvilad redan klockan 05.59, det där med att inte sova längre än sju timmar är någonting som tydligen tänker hålla i sig, men det är bara att göra det bästa av situationen så nu är tvättstugan igång för fulla muggar och jag passar på att blogga och läsa lite medan maskinerna rullar.

Igår kväll var jag alldeles sådär måndagstrött och bestämde mig för att bara ligga inne och kolla på en film. Bara av en ren och skär slump bestämde jag mig för att hyra Restless och vilket toppbeslut det var! Inte nog med att allt ifrån fotografi, manus, karaktärsarbete och story föll mig i smaken fullständigt även kostymen var otroligt inspirerande. Henry Hopper som spelar en av huvudkaraktärerna var otroligt stiligt stylad. Bara fickuret och solglasögonen från första bilden får mig att klappa händer och skutta av glädje för att det är så fint (jag vet att jag är en tönt).

Så, se den! Inte enbart för kostymen utan för helheten. Filmen är gripande, romantisk och fruktansvärt sorglig men himla fin ändå och bör absolut inte missas.

Nu ska jag ner till tvättstugan igen och dona lite. Vi hörs lite senare!

Puss

Igår bjöd min kära Vilma mig på lite bio vilket var ett perfekt avslut på måndagen tycker jag. Efter att ha mycket gott om Tinker Tailor Soldier Spy beslutade vi oss för att se den och ja, den var riktigt, riktigt bra! För det första var fotot tokigt snyggt, färgsättningen var alldeles perfekt 70-talig och kostymen var hur stilig som helst men skådespeleriet och handlingen var även det i toppklass! Filmen har omtalats som tämligen komplicerad och utan vidare handling men jag måste säga att jag inte alls uppfattade det så. Det enda som krävs för att man ska förstå filmen är lite uppmärksamhet och fantasi.

Det var i alla fall en film helt i min smak och jag gick därifrån både inspirerad och nöjd. Om ni har möjlighet tycker jag absolut att ni ska se den.

En av mina favoritfilmer med Ryan Gosling. Se den om ni inte har gjort det.

Redan från början var jag skeptisk mot en amerikansk readaption av Män som hatar kvinnor (i amerikansk tappning The girl with the dragon tattoo), magkänslan sade mig att det inte kan gå annat än fel men jag lät inte detta hindra mig från att se den utan spenderade 2 timmar och 40 minuter i biomörkret igår kväll på Skandia.

Det första som sker är att det schmackas igång en välanimerad textinledning med pampig musik och en otrolig visuell magi (jag lovar att den var mer påkostad än hela den svenska långfilmen). Men trots den otroligt snygga vinjetten kunde jag inte låta bli att uppleva situationen lite olustig. Vinjetten gick ju inte direkt ihop med tonaliteten i filmen utan upplevdes bara som en häftig grej vilken de hade slängt in för att imponera på publiken. Men, jag skulle ljuga om jag sa att jag ogillade den helt och trots min skepticism försökte jag hålla mig positiv till det som komma skall.

Filmen satte igång och på en gång blev allt väldigt underligt. Kort och gott kändes det som att jag satt och såg precis samma film som den svenska men på knagglig svengelska. Om det nu bestäms att det ska göras en readaption av en film vilken inkluderar språkskifte tycker jag att man likväl kan göra det fullt ut, annars blir det bara konstigt. Vissa kommentarer, löpsedlar och namn var på svenska. De försökte även behålla det svenska uttalet på karaktärernas namn vilket fallerade totalt, att höra Daniel Craig presentera sig som "Mikael Blomkvist" på svenska fast med ett runt amerikanskt uttal var bara skrattretande.

Sedan tycker jag även att det svenska karaktärsarbetat var mycket mer tilltalande och rättvist för originalhistorien än den amerikanska. Peter Habers gestaltning av hänsynslösa "Martin" var mer genomarbetad än Stellan Skarsgårds. Även Salanders sadistiske förmyndare saknade trovärdighet och upplevdes bara som en stor övergödd nallebjörn. Han nådde inte alls upp till den obehagsgrad som den svenska skådespelaren lyckades med. Noomi Rapace rollprestation som "Lisbeth Salander" tycker jag även överglänste Rooney Maras. Den enda som jag tycker kunde konkurrera skådespelarmässigt med de svenska skådespelarna var Daniel Craig som jag tycker passade in bättre på min idé av "Mikael Blomkvist" än vad Michael Nyqvist gjorde. Men det kan självklart också ha och göra med att jag inte är direkt överförtjust i Michael Nyqvist som skådespelare generellt.

Visst, det var en snygg film och ja, om jag inte hade läst böckerna eller sett den svenska versionen hade jag nog tänkt i andra banor, men jag kan inte ignorera det faktum att filmen kändes som en ogenomarbetad kopia av originalet. Det är tråkigt att säga så men i grund och botten hade jag en förutspåelse om att det skulle bli såhär. Dock kunde jag inte för en sekund tro att de skulle försöka anamma svenskan i språket och jag måste nog säga att det var den största orsaken till att filmens värde sjönk så pass drastiskt för mig som det gjorde. Nej, jag tycker faktiskt de likväl kunde ha skippat bekostnaden av att göra en amerikansk version och iställt slängt dit engelsk undertext till den svenska versionen istället och nöjt sig med det.

Är det någon annan av er som har sett filmen som tänker likadant eller upplever något annat? Ni får gärna dela med er!

För mig har mellandagarna varit detsamma som biodagar då jag mer än gärna avskärmar mig från shoppinghetsen och istället placerar mig i en stor mörk biosalong för att fly verkligheten i en timme eller två. I förrgår såg jag Drive med bästa Ryan Gosling och soundtracket var helt magiskt! Ni måste se den, mest för soundtrackets skull men den var bra också, filmen alltså och Ryan tröttnar man ju aldrig på. Åh.

Ikväll ska vi gå och se "The girl with the dragon tattoo".

Nu ska jag till jobbet.

Puss